Tillgänglighet på Regionens hus

inte tillgängliga stolar
… snajsiga stolar

Tidigare har jag redogjort för Samrådsmöten med HSS och Samråd funktionshinder den 6 februari. Då har jag skrivit bland annat om VG-regionens sjukresor och Högsbo specialistsjukhus.

Majoriteten av frågorna som tas upp berör tillgänglighet på något sätt för oss som ingår i grupperna: att se, att höra, att röra sig, att bearbeta, att tolka och förmedla information, psykisk ohälsa och att inte tåla vissa ämnen. Begreppet tillgänglighet används för att beskriva hur väl en verksamhet, plats eller lokal fungerar för personer med funktionsnedsättning. Det som är bra för personer med funktionsnedsättning är bra för alla. Hur man prioriterar tillgänglighet är en god måttstock på hur man ser på människor värde.

Hur man prioriterar tillgänglighet är en god måttstock på hur man ser på människor värde

Det skaver när man ser hur de valt att bygga och inreda i den nya högborgen Regionens hus i Göteborg. I tidigare inlägg En miljard kronor senare och tillgängligheten är urusel skrev jag om upplevelsen vid det första mötet som var förlagt där. Regionens hus invigdes sommaren 2019. Nu har vi haft ytterligare två samrådsmöten där och vissa åtgärder har gjorts. De ansvariga har dämpat det bländande ljuset på toaletterna, satt upp en informations-tavla i hissen vid säringången som riktar sig till oss med funktionsnedsättning och bytt ut några av möblerna i loungen utanför konferenslokalerna Kronan 1 och 2.

Möblerna i loungen är en lustig historia. Det finns fyra sittgrupper att välja på. Två sittgrupper med låga stolar och bord. En av de tidigare låga sittgrupperna är utbytt mot en sittgrupp med bord och stolar i användbar höjd. De har också lagt till sittmöjlighet vid de höga borden. De senaste stolarna ser roliga ut men är obekväma och svåra att komma upp och sätta sig på. Benen får inget stöd. Vad tror ni händer? Var placerar sig konferensgästerna med och utan funktions-nedsättning? Jo, vid de bekväma normalhöga borden. Man hamnar då lätt i den mindre lustiga situationen att det inte finns plats vid den enda användbara sittgruppen. Jag upprepar:

Det som är bra för personer med funktionsnedsättning är bra för alla. Hur man prioriterar tillgänglighet är en god mätning av hur man ser på människor värde.

Vid december 2019 års samrådsmöte konfererade vi i en annan lokal i Regionens hus.  I konferenslokalen Bergslagsbanan var det färgsynkade stolar och färgsynkade väggar det vill säga en mycket genomtänkt färgsättning. Det fanns stolar med små fastsatta bord och stolar utan bord. Men för personer i rullstol som behöver ett bord att anteckna vid fanns det ingenting. VG-regionen löste detta med att ställa in två ljusa uddabord som kraftigt bröt av mot allt den i övrigt monokroma stilen. Snacka om att Mohammed och jag satt i våra rullstolar som två udda fåglar i lokalen. Tydligare kunde det inte bli att personer i rullstol egentligen inte förväntades att delta. Jag önskar att Tony Montana kom och gjorde kaos här.

Det som är bra för personer med funktionsned-sättning är bra för alla

Loungen utanför denna konferenslokal är mycket stor, det är den gamla vänthallen i den renoverande järnvägsstationen. Vid ingången fanns det en kaffeautomat och ett bord där frukt, kakor eller smörgåsar sattes fram. Det fanns en hylla i två höjder för muggarna men det fanns bara muggar på den övre hyllan. på den lägre var det tomt. Den högre hyllan var omöjlig att nå från sittande ställning. Senare visade det sig att alla konferensgäster valde att ta muggar från den lägre hyllan så den tömdes snabbt.

Det fanns fyra olika typer av sitt/stå möjligheter. Närmast kaffe-automaten fanns det höga bord med höga barstolar. Borden var för höga för att ens kunna sätta från sig en kaffemugg om man satt i rullstol men för de gående var det förstavalet att placera sig eftersom det var nära till kaffeautomaten och de slapp att balansera muggar och assietter lång iväg. Längst bort utefter kortväggen, allra längst bort från serveringsplatsen fanns bord i vanlig sitthöjd samt en väggfast soffa och flyttbara stolar. Det var det enda valet för oss i rullstol men det gjorde att gruppen på ett automatiskt sätt de­lade upp sig i gående och oss i rullstol och de som inte kan/vill hasa sig upp på en barstol. Utöver detta fanns, höga bord att stå vid och några små sittgrupper utmed föns­terväggen där man med visst besvär kan sitta. 

Varför väljer VG-regionen att göra på detta sätt? Tänker era tillgänglighetsexperter med rumpan? Varför reagerar inte politikerna på detta extremt uppenbara som visar att vi inte är medräknade vare sig som konferensbesökare, som tjänsteman eller som politiker.   Här måste vi sätta oss ner och snacka om värdegrund och inte vad som är ett minimum av tillgänglighet.

Länkar

Gilla oss! Dela oss! Följ!