Kristina Kindberg som arbetar på Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubbens kansli deltog i DHR Region Västra Götalands studieresa till EU-parlamentet den 23-29 september. Kristinas berättelse del 1. Del 2 kan du läsa HÄR.
Europa-parlamentet
29 medlemmar från DHR och Unga Rörelsehindrade och 2 från SRF. Hemmahörande i Falköping, Lidköping, Vänersborg, Malmö och Göteborg åkte till Bryssel i Belgien, eftersom vi var inbjudna till EU-parlamentet. Förarbetet för resan med ansökan och bokningar började redan för ett och ett halvt år sedan.
Vi fick kunnig guidning av den enda svensktalande EU-representanten Pernilla Jourde som är från Skåne och gift med en fransman. Under ett år hinner EU-parlamentet ta emot ungefär 200 studiebesök. Hon tog emot allt ifrån politiska partier och organisationer till skolklasser. Efter guidningen var vi klokare när det kommer till bland annat EU:s historia som värnare av fred efter andra världskriget och fri handel. Vi fick också veta mycket om det aktuella dilemmat som en Brexit skulle leda till med ekonomiska konsekvenser för både Storbritannien och EU.
Sverige har i dag 20 representanter från 8 olika politiska partier som arbetar i EU-parlamentet. Arbetet sker i mycket över partigränserna och handlar om det personliga engagemanget i olika frågor. Kring dessa viktiga frågor samlas EU-politiker med sakkunnighet och intresse för just dem.
I tillgänglighetsfrågan har EU en förkämpe i Malin Björk (V), och hon hade bjudit in oss för ett samtal. Vi fick tyvärr bara 20 minuter med Malin. Förståeligt nog arbetar de under stark tidspress men jag upplevde ändå henne som engagerad och inkännande. Vi fick höra om hennes arbete mot en starkare och tydligare tillgänglighetslag. Hon har som mål att lagen ska gälla i samtliga medlemsländer, faktum är att hon skulle vilja ha lagen om LSS exporterad till hela EU. Problemet ligger i att alla beslut måste fattas genom konsensus från alla 28 medlemsländers sida. Detta gör naturligtvis processen fram till tagna beslut mycket lång och svår, risken för fryst läge infrias ofta och förändringar, i exempelvis lagen om diskriminering, tar lång tid.
Intrycket efter besöket är att samarbetet i EU är oerhört viktigt men att förändringsarbetet tar lång tid på grund av de ekonomiska och kulturella skiljaktigheterna hos medlemsländerna. Detta är inte minst tydligt när det gäller rättigheter för HBTQ-personer och personer med funktionsvariationer.
