Hur prioriteras välfärden i Göteborg

Idag publiceras den första kolumnen på ledarsidan i Göteborgs Posten av Jesper Sandström som framöver, varannan vecka, kommer ge sina perspektiv på vad som händer i den göteborgska och svenska politiken. Jesper skriver bland annat om hur välfärden prioriteras i Göteborg:

… Mer ambitiöst spenderande hittar vi i linbanan över Göta älv, budgeterad till en dryg miljard kronor och ett skolboksexempel på den typ av skrytbygge som brukar gå långt över budget. Eller den planerade dubbeldäckar-ishallen vid Frölundaborg, till det nätta priset av 300 miljoner kronor. Mer än tre gånger så dyrt som en vanlig enplansbyggnad. Mycket välfärd blir det.

På andra områden är spenderbyxorna inte alls lika väl tilltagna. Nu ska det för transparensens skull sägas att jag talar i egen sak som rullstolsburen färdtjänstresenär, men ändå. Trafikkontoret dras med skenande kostnader i Västlänkens byggkaos, med kraftigt ökade rese- och väntetider som följd. Därför överväger Göteborgs Stad att helt ta bort färdtjänstresande nattetid, begränsa resandet under storhelger och ta bort möjligheten till resor i annan kommun.

Det behöver naturligtvis inte vara något fel i det. Även sådant som är välfärd i den meningen att det går till att utjämna skillnader i levnadsvillkor och hjälpa s.k. utsatta grupper, behöver kunna begränsas om pengarna gör mer angelägen nytta på annat håll. Men argumenten och prioriteringarna känns ofta både skeva och ohederliga.

Först sägs att våra skatter måste vara oförändrade, gärna ännu högre, för välfärdens skull. Den som påstår annat misstänkliggörs och utmålas som girig. Sedan rinner miljarder iväg till sådant som hur man än vrider och vänder på det inte är välfärd. Sist men inte minst får man skära i det som faktiskt är välfärd – och då drabbas allt som oftast de människor vars situation används för att försvara de höga skatterna från första början…

Länkar

Gilla oss! Dela oss! Följ!