Med tanke på mötet mellan en av våra medlemmar och en kassör/guide vid Varnhems klosterkyrka har jag funderat över möten och bemötande. När möten mellan människor blir kränkande.
Ett korrekt och bra bemötande är lika viktigt för tillgängligheten i samhället som tillgängligheten i den fysiska miljön. Vad spelar en ramp i rätt lutning för roll när man i entrén möts av förolämpningar. Det är en fråga om mänskliga rättigheter, om att få leva i ett tillgängligt samhälle och om att inte bli diskriminerad. Det handlar i grunden om att alla ska bli respekterade fullt ut för den man är.
Man kan läsa en massa vackra ord om hur viktigt det är med ett gott bemötande mot alla i handlingsplaner på kommunal-, regional- och i nationell nivå och likadant på alla större arbetsplatser. Men det finns en klyfta mellan de officiella värderingarna och den verklighet som människor med funktionshinder möter. De normer och värderingar som råder på de lokala arbetsplatserna spelar en viktig roll för de anställdas bemötande. Värdegrunden på arbetsplatsen delas inte alltid av de anställda. De enskilda anställdas personliga värderingar finns med i allt arbete de utför, även i sättet att bemöta människor. Här har cheferna på arbetsplatserna ett stort ansvar att styra upp sin personal och vad som förväntas av dem gällande ett korrekt bemötande med dem som de kommer i kontakt med.
Det finns en stämning i samhället som tillåter kränkningar
Vad är det som gör att de sociala spärrarna inte slår till när vissa möter en person med en synlig funktionsnedsättning? Är det att man tycker sig kunna göra eller säga vad som helst utan repressalier? Det finns en stämning i samhället som tillåter kränkningar mot människor med funktionsnedsättningar till exempel Sveriges Radios Nanna Olasdotter Hallberg uttrycker sig funkofobiskt på Instagram utan att arbetsgivaren reagerar. Det förekommer att människors beroende och utsatthet på grund av funktionshinder lockar till medvetna kränkningar och övergrepp från människor i omgivningen. Sägs förolämpningen helt öppet inför en grupp visar det på att hen inte skäms för sina ord utan öppet tar sig rätten att skymfa en annan människa. Detta får aldrig accepteras eller sopas under mattan utan ska leda till åtgärder.
Negerbollar eller chokladbollar
Är kraven högre på arbetsplatser och verksamheter där man arbetar med inriktning om att värna om människor? Ja, det är det. Kan man inte följa arbetsplatsens intention faller meningen med verksamheten. Jag är dessutom övertygad om att de anställda på sin kafferast inte äter negerbollar utan det är chokladbollar de stoppar i munnen så varför är det då så lätt att kränka människor med synliga funktionsnedsättningar?
Även om den som blir förolämpad skakar av sig det som hänt och menar – med rätta – att det säger mer om personen som kränker än om en själv, så tar det på självkänslan. Själen dör lite varje gång det händer. Man tvingas till en handling: agera sig eller låta det passera när man egentligen bara ville titta på en utställning eller ta en fika. Man ska inte heller glömma de anhöriga som står bredvid och får höra vad som sägs om sitt barn/syskon/förälder. Vad gör det med dem? Hela situationen är fel och ingen ska behöva hamna i den. Så sluta, bara sluta att kränka!
Läs de senaste inläggen:
- Temakvällen om Diskriminering
- Ibland känns färdtjänst som pyspunka
- Erfarenhet av färdtjänst?
- Premiär ”Katten bland MOLNEN”
- Tematräff Diskriminering
