I detta inlägget kommer jag berätta, hur jag visade på en utredning att jag kunde pärla pärlplattor. Jag har börjat att berätta om utredningen i mitt förra inlägg som är bra om ni har läst Min berättelse om kommunikation och beteenden Innan ni fortsätter att läsa mitt nästa inlägg här nedan.
En dag på kommunikations utredningen på Bräcke Östergård i Göteborg. Då sa arbetsterapeuten att hon ville se när jag pärlade, för hon förstod inte, hur jag som hade så spastiska händer kunde ta i små pärlor med min högra hand som hade ganska dålig motorik. Mamma hade berättat för utredarna att jag brukade sitta helt själv vid köksbordet och pärla pärlplattor. När mina föräldrar gjorde hushållsarbete.
Hur gjorde jag då som femåring för att ta pärlorna? Jo, jag tog saliv på fingret och sen stoppade jag fingret i burken med pärlorna och i och med, att jag hade saliv på fingret, så fastande pärlan på fingret. Nu undrar ni säkert, hur jag fick av pärlan som satt fast på mitt finger till pärlplattan? Jo, jag skrapade fingret mot pärlplattans piggar. Arbetsterapeuten på Bräcke blev förvånad och tyckte att jag var väldigt smart femåring. Det var då man förstod att jag bara har ett rörelsehinder utan någon intellektuell funktionsnedsättning.
På bilden ser ni mig som barn, när jag pärlar en pärlplatta 
På bilden ser ni, hur det blev, när jag har pärlat klart katt pärlplattan..
Jag hoppas att mina senaste två inlägg, har gett er inspiration och idéer på hur man kan anpassa lek och kommunikation åt funktionsnedsatta barn och vuxna.
Vid tangentbordet My Gustafsson
