Björn Siesjö, stadsarkitekt i Göteborg sedan 2012, berättade om sin vision om Göteborg. Men det var samma gamla Siesjö med sina negativa åsikter om tillgänglighet och inte är det ”en stad för alla” som han tänker sig.
Den 25 oktober medverkade Björn Siesjö på Hyresgästföreningens Arena Första Lång på temat: Hur blir Göteborg en stad för alla? Stadsarkitekten ifrågasätter lagar och regler gällande tillgänglighet, begränsningar av buller och parkeringsplatser. Han anser att det räcker att 20 % av bostadsbeståndet är tillgängligt. Vilket är att direkt gå emot den beslutade nationella funktionshinderpolitiken. Bullret får man stå ut med i en stad, tycker Björn, trots att forskning visar att buller påverkar människors hälsa och livskvalitet negativt. Trafikbuller kan bland annat ge upphov till sömnstörningar, kognitiv nedsättning, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och tinnitus. Och att ha en parkeringsplats för bilen, som är ett viktigt hjälpmedel för oss, kan vi glömma. Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben tycker givetvis att detta är heltokigt.
Att bostäder är tillgängliga från början så bostaden även fungerar när man blir äldre eller om man blir funktionsnedsatt, tycker Björn inte är viktigt. Då får man flytta, anser han! Han reflekterar uppenbarligen inte över att personer med rörelsenedsättning och äldre är just de grupper som har svårast att hitta en bostad. Bostaden måste vara tillgänglig och ofta har vi dålig ekonomi. Det är dessutom ett samhällsekonomiskt feltänk nu när andelen äldre i befolkningen ökar.
Björn pratade också om en boendekarusell. Det vill säga att man ska bo så stort som man behöver, inte mer och detta ska regleras via ekonomiska incitament. Det kan ställa till problem för oss som kräver en större bostadsyta på grund av vår funktionsnedsättning. Eller om vi bor i ett för oss fungerade bostadsområde och genom ekonomiska pålagor tvingas att flytta.
Björn Siesjö gick ut hårt när han anställdes som stadsarkitekt år 2012. I artikeln En stad för alla (GP den 27 maj 2012) uttalade han sig om vad han tycker om tillgänglighet:
”Hundra procent tillgänglighet för rörelsehindrade är … talibanism”.
I ett inlägg på vår gamla hemsida skrev vi följande och det tycker vi är lika aktuellt nu:
Björn Siesjö, stadsarkitekt vill ha möjlighet att bygga lägenheter som har en yta mindre än 35 kvadratmeter med ökad acceptans av bullerstörning. Han vill ”slakta tre heliga kor”: tillgänglighet, parkering (man skall cykla dit man skall) och buller.
Siesjö tar stadsplaneringen på en tidsresa tillbaka innan Solgårdarna byggdes till tiden innan år 1930, då byggnationen präglades av låg boendestandard med trängsel och buller. Vi måste fråga oss vem som tjänar på att bygga dessa minimala bostäder? Fastighetsägarna kommer att tjäna mångdubbelt på att bygga många små lägenheter med dålig standard men med högt kvadratmeterpris. Lägenheterna byggs i befintliga fastigheter där ytorna tidigare var för små och olagliga för bostadsändamål. Unga Rörelsehindrade Göteborgsklubben noterar att det anses ekonomiskt försvarbart att bygga stora badrum i etage i syfte att skapa spa-känsla. Men att bygga tillgängliga toaletter anses för dyrt. Det handlar inte om brist på pengar eller svårlösta tekniska lösningar när det gäller att bygga tillgängligt utan om prioriteringar och politisk vilja.
Länk
